För frågor eller kommentarer, kontakta vår redaktör: redaktionen@andywarhol.se
Warhol och popkonsten
Den typ av konst som Andy Warhol kom att bli närapå synonym med var popkonsten. Riktningen växte fram på 60-talet och stod i motsats till den då rådande modernistiska konsten. Popkonsten tog avståd från bilden av konstnären som ett ensamt geni som skapade det unika verket. Warhol gjorde motsatsen. I hans Factory skapades konst som i en industri. Warhol var en konstnärlig ledare som bara målade de viktigaste delarna av ett konstverk själv, sedan fick assistenter ta hand om resten. Även i teknikerna såg Warhold massproduktionen, reklamen, serietidningarna och löpsedlarna som förbilder. Han menade att skönhet fanns i närbutiken, som till exempel genom tvättmedelspaket och soppburkar vilket han reproducerade i sin konst. Exempelvis gjorde han Brillo-kartonger till konstverk.
Popkonsten var lättillgänglig och lätt att konsumera. Den samhällskritik som gick att spåra i bilderna var inte påträngande, det gick att se dem som dekorationer. Trots det togs de på allvar. Warhol skötte också om sitt konstnärsskap och marknadsförde sig och sina idéer på ett helt nytt sätt för att vara konstnär. Han förstod tidigt att föremålet för stjärnkulten inte är den verkliga personen. Warhol bevarade sitt privatliv samtidigt som han alltid syntes i sällskapslivet och kultursammanhang. Hela Warhols image och myten han odlade kan ses som ett slags konceptuellt konstverk. Han beundrade kändisar och ville själv bli berömd.
Warhol utnyttjade skickligt sin offentliga konstnärsbild. Warhols sätt att se på och producera konst har gjort djupa avtryck i efterkommande konstnärsgenerationer.
sämst sämst hatar bild av alllt i skolan
- heheheheh, 29 oktober 2010
okeeeeeeeeeeeeeeeeej
- hej, 9 december 2010
okej, ska vi bry oss ? :)
- hejj, 3 oktober 2011
nepp :)
- , 24 november 2011
Svara på den här kommentaren
detta var en jätte bra sida tack så mycket
- david, 12 april 2011